• Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
  • Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
  • Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
  • Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
  • Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
  • Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
  • Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
  • Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016


Konstnär: Klas Eriksson

Titel: We can be Local, just for one day
Material: Kakelplattor och ljus
Mått (hxbxd):
Placering: Jöns Rundbäcks plats visa karta-->
Placerat år: 2016

Om verket:

Konstverket med titeln We can be Local, just for one day invigdes i december 2016.

Verket som tillkommit enligt enprocentregeln är beställt av Bostadsbolaget i Göteborg och som efter en utlyst tävling vanns av konstnären Klas Eriksson.

Verket består av fyra pelare klädda med kakelplattor från en numera riven mejeribyggnad i Kallebäck. Spår av graffiti finns fortfarande kvar. På kvällar efter mörkrets inbrott belyses pelarna och området av ett starkt rött sken.

Denna text finns på en skylt placerad på en av pelarna:
Pelarna står på ett före detta industriområde, en typ av område som har varit definierande för Göteborg, även som en politiskt röd stad.
Detta fundament för en social situation har stegvis försvunnit: först övertogs området av verkstäder och småfirmor och nu är det bostäder.
Det förflutna har migrerat. Men i Klas Erikssons verk ”We can be Local, just for one day” återkommer det förflutna som sidor som lossnat ur en bok.  

Kakelplattor från ett nedlagt och rivet industriområde i Kallebäck får här smycka pelarna, och det i tiden försvunna får bära upp några nya bostäder. Det är en ömsint gest. Pelarna belyses med rött ljus ovanifrån till åminnelse av arbetarrörelsens historia i de nu försvunna och obsoleta industrierna. Skenet avtar, men även om det inte riktigt skulle nå ned till marken finns ändå kaklet kvar. Kaklet är alltid hemma, har alltid fötterna på jorden.

Titelns anspelning på David Bowies låt pekar på en förändring i våra relationer till tiden. Lika lite som man kan vara en historisk hjälte, men hjälte för en dag, kan man idag försöka vara livstids ”local”. De som bor här kommer förr eller senare drivas bort. Men vi kan alla komma någonstans och spela på hemmaplan, om än bara för en dag. Om man bara vill kan alla höra hemma var som helst, vilken dag som helst.

Lars-Erik Hjertström Lappalainen

Läs text där konstnären berättar om sitt verk.