Järnbärare

Sven Lundqvists skulptur ”Järnbärare” tillkom 1966 för att uppmärksamma Göteborgs Arbetareförenings 100-årsjubileum.

Motivet föreställande tre arbetare, varav två med grova förkläden, som bär på varsitt stycke järn, hänsyftar till platsens historia och verksamheten som gett Järntorget dess namn.

Från 1785 och fram till 1892 fanns här en järnvåg där allt järn som exporterades skulle vägas och kontrolleras och för detta tunga arbete krävdes arbetare.

På tre av granitsockelns sidor ser vi några mindre skulpturer som visar exempel på olika sätt som järnet transporterades; en släde dragen av en häst, en segelskuta och en man med en slags kärra på axeln. I sockeln finns också följande text inmejslad;
”Så lades grunden till det verk som danats”

Läs mer om konstnären (wikipedia)

Mer om Järntorgets historia (wikipedia)

Hjalmar Branting

1926, året efter Hjalmar Brantings död tillkom Carl Eldhs porträttbyst och placerades på platsen som numer heter Olof Palmes plats.

Hjalmar Branting (1860-1925) var en svensk politiker och tidningsman. Han var partiledare för Socialdemokraterna och blev också 1920 den förste svenska Socialdemokratiske statsministern. 1921 fick Branting tillsammans med Christian Lange, Nobels fredspris för sitt arbete inom FN.

Branting är här i Carl Eldhs (1873-1954) porträtt avbildad med sin karakteristiska mustasch, så som han ofta förekommer på fotografier och i andra avbildningar.
Konstnären har också utfört det stora Brantingmonumentet (wikipedia) på Norra Bantorget i Stockholm.

Läs mer om konstnären Carl Eldh (wikipedia).

Mitt hjärtas tupp

Margareta Ryndels skulptur är en lek med hjärtformen och dess likhet med en tupp och visst ser man som betraktare denna uppenbara koppling.

Konstnären Margareta Ryndel har utöver detta verk utfört tre offentliga skulpturer; ”Ensam”, ”Här bor vi” och ”Stående”.

Konstverket är placerat på en innergård och kan därför bli svår att ta del av om man inte bor i kvarteret. Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Mer information om konstnären

En generation i Haga

Pieter Hybbinettes gestaltning av en generation boende i Haga består av åtta figurer/figurgrupper beskrivande en möjlig livscykel i det gamla Göteborg.

Från vänster i kronologisk ordning ser vi ett antal agiterande ungdomar, fulla av energi och vilja att förändra och ta plats. Därefter ser vi ett ungt kärlekspar stående i en port, följt av en grupp om fyra personer i familjebildningens ålder, där en man sträcker sin arm uppåt, kanske en förtvivlans gest över hunger och fattigdom som många av de boende i Haga hade att vänta.

Nästa figur är en arbetande man som bär på ett stycke järn (?) kanske från en tanke på verksamheten som gett Järntorget sitt namn. Där fanns under drygt hundra år på 17- och 1800-talet en järnvåg där allt järn som exporterades skulle vägas och bära järn till vägning var säkert ett vanligt arbete för arbetare från Haga.

Bredvid mannen står en kvinna med en väska i handen, eventuellt symboliserande hennes roll som hemmafru och ansvarig för det som hade med hushållet att göra.

Slutligen har vi tre figurer, där de första är det åldrade paret och sist står en ensam äldre kvinna kvar och generationscykeln fullbordas.

Livets träd

Något växer ut ur den putsade väggytan vid entrén till Husargatan 39 i Haga.

Ur en mjukt rundad form skjuter en organisk form fram. Mosaiken är lagd på ett sådant sätt att den beskriver en rörelse som både går inåt och utåt. Från den nedre delen tränger något fram som i en födelseprocess. Detta nya har ungefär samma färgskala som den omgivande delen men är något mer intensivt i färg.

Som livets ständigt pågående process av växande, död och förnyelse.

 

Spiralnebulosa

Walter Bengtssons (1927-1998)  ”Spiralnebulosa” som beställdes till det nybyggda bostadsområdet vid Heden (som av göteborgshumorn döpts till Öster om Heden) kom på plats 1992 och är placerad på kvarterets innergård.

På en stensatt rundel, cirka 8 m i diameter, syns en spiralform i en något ljusare nyans än det omgivande teglet. I spiralformen står 28 stolpar. Varje stolpe pryds antingen av en rund form med en stjärna och i mitten en rödfärgad rund glasbit eller en figur som motsvarar ett av de 12 stjärntecknen i zodiaken.

Figurerna som representerar stjärntecknen är gestaltade på ett lustfyllt och humoristiskt sätt. För att förstärka  djur- och människofigurerna har konstnären gett dem uttrycksfulla ögon i olika färgställningar, vilka nu står i fin kontrast till den omgivande ärgade kopparen.

Konstnären har troligen skulpterat sina figurer i ett någorlunda mjukt material som han därefter ”klätt in” med bitar av kopparplåt och som därefter svetsats samman.

Skulpturen ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.

Tre flickor

Skulpturgruppen ”Tre flickor” beställdes av konstnären i samband med att dåvarande Vasa kommunala flickskola byggdes. Numer huserar byggnaden Bernadottegymnasiet.

På trappan vid entrén till skolbyggnaden står skulpturen från 1954 som föreställer tre flickor. Längst fram står den minsta flickan med en skolbok i handen och bakom henne syns två lite äldre flickor, den ena med en boll i sin hand. Flickorna utstrålar en slags frimodighet vilket säkert kommer sig av den tidens uttryck när unga människor gestaltades i konsten.  De unga representerade ett hopp inför den ljusnande framtid som väntade och där också flickor skulle ta en självklar plats i samhället.

Det finns tydliga kopplingar till fler skulpturer i samma anda; ”Diskussion” av Nanna Ullman som i många år var placerad bara ett stenkast bort vid Korsvägen och som också föreställer tre lite äldre flickor. Även Stig Blombergs två idrottande ungdomar vid Slottsskogsvallen ”Bollspelande flickor” och ”Tampande pojkar” från 1951 kan härledas till liknande idéer och tidsmässig symbolik.

Läs mer om konstnären Britta Nehrman (1901-1978) (wikipedia).

Renovering av fastigheten pågick vid fotograferingstillfället.

Mut

Roland Andersons fjorton meter höga och trettio ton tunga skulptur ”Mut” är tydligt inspirerad av den äldre egyptiska kulturen.

1993 vann konstnären den konstgestaltningstävling som utlysts i samband med att fastigheten skulle byggas. Konstverket som kom på plats 1996, består av två liknande pelare, varav denna den största, är placerad utomhus, medan den andra, hälften så hög, står på ett inomhustorg inne i byggnaden.

Titeln ”Mut” anspelar på den gudinna som i den gamla egyptiska mytologin härskade över himlen. Pelarnas utseende är hämtat från äldre egyptiska tempel.

I toppen av den svarta pelaren syns ett 4,5 meter brett kapitäl (pelarhuvud). En bild av både himlavalvet och en utslagen lotusblomma. Kapitälet består av en vacker glasmosaik i olika blå nyanser, symboliserande himlen, med inslag av guldskimrande ”stjärnor” skapade av bladguld, också det i olika nyanser för att få till en ”levande” yta.

Rent symboliskt bär pelaren upp himlavalvet och skapar därmed ett livsrum med ”högt i tak” för människan att kunna tänka stort och fritt.

Läs mer om konstnären Roland Anderson (1935-2016) (wikipedia)

Öppen famn

Skulpturen Öppen famn beställdes troligtvis i samband med att fastigheterna där den är placerad invid byggdes. 

Möjligen anspelar titeln på skulpturens komposition som med en öppen V-form vänder sig ut och bjuder in betraktaren eller de som skall flytta in i huset.

Man kan tänka på en uppställning av ett stilleben där olika delar och former spelar mot varandra för att uppnå en dynamisk komposition. Släta ytor i graniten spelar mot obehandlade ytor, runda former mot mer kantiga.

Nio år efter att detta verk placerades vann samme konstnär en gestaltningstävling i samband med att Burgårdens utbildningscenter byggdes. Den 14 meter höga skulpturen ”Mut” som 1996 kom på plats vid entrén på andra sidan gatan.

Tyvärr pågick en stor ombyggnation av fastigheten vid fotograferingstillfället så det är ganska rörigt runt konstverket. 

Karl-Gerhard

Ibland stöter man på fantastiska livsberättelser i arbetet med att dokumentera stadens offentliga konstverk.

Konstnären bakom bysten föreställande den kände artisten och skådespelaren  Karl-Gerhard (1891-1964), hette Carina Ari (1897-1970) och det är nog ingen överdrift att säga att hennes liv i sig är en fantastisk historia. Född i Stockholm av en fattig och sjuklig mor, som på grund av deras svåra situation anmälde henne till Kungliga teaterns balettelevskola eftersom hon där kunde få en gratis utbildning och även få intäkter som statist i teaterns föreställningar.

Carina Ari kom senare i livet att bli en firad dansare och koreograf med en internationell karriär. I det senare skedet av sitt liv utbildade hon sig till skulptör i New York och gjorde därefter ett antal fina skulpturala porträtt av bland annat Dag Hammarskjöld som är placerat i New York.
Läs mer om konstnären på Carina Ari-stiftelsernas hemsida.

Bysten som skapades 1963, köptes in för insamlade medel 1968 och placerades framför entrén till Lorensbergsteatern som då inrymde Teaterhistoriska museet. Senare samma år den 14 november skänktes konstverket till Göteborgs Stad.

1995 flyttades Teaterhistoriska museets samlingar till Stadsmuseet men Carina Aris porträtt blev kvar i Lorensbergsparken där den nu står fint tillsammans med Sara Nilssons tredelade konstgestaltning  ”Natur och kultur” som också knyter an till platsens teaterhistoria.

Ytterligare ett exemplar av denna byst finns på Vasateatern i Stockholm.