Meny
 

Arkiv: Feb 2017

  1. Konstnären berättar

    Mandana Moghaddam berättar om sin konstnärliga gestaltning i trapphuset på Bergsgårdsskolan i Hjällbo

     

    Foto föreställande konstnären Mandana Moghaddam. Foto: Angelica Olsson

    Konstnären Mandana Moghaddam har genom medel från Per och Alma Olssons grundskolefond genomfört en konstnärlig gestaltning för Bergsgårdsskolan i Hjällbo. Konstverket består av tre objekt, klädda i mosaik av spegelglas, som placerats på hög höjd i trapphuset vid entrén. Vid en första anblick påminner de om två moln och ett upp och nedvänt nyckelhål. Verket är en del ur serien Underlandet. Göteborg Konst ber här Mandana att dela med sig av sina tankar kring konstverket och om att arbeta konstnärligt i offentliga miljöer.

    Vem är konstnären Mandana Moghaddam?
    Jag är en iransk-svensk konstnär som arbetar med samtidskonst. Mina verk har bland annat visats under den 51:a Venedigbiennalen (2005).

    Jag föddes i Teheran 1962. När jag var 17 år utropades Iran till en islamistisk republik genom en revolution som senare ledde till att min far avrättades. Under mina tonår och som ung vuxen var Teheran ofta en hård och fientlig stad att leva i, speciellt under kriget mellan Iran-Irak (1980-88). På grund av den iranska revolutionen och situationen i landet, tvingades jag fly. Till slut beviljades jag asyl i Göteborg, där jag fortfarande är verksam idag.

    Ditt konstverk är en del i serien Underlandet som du arbetat med under en längre tid. Kan du berätta om dina tankar kring serien?
    Formerna är skissade för hand och är fritt inspirerad av Alice i Underlandet. I var och en av de små spegelbitar som ytan är byggd av, kan man se sig själv eller en hel värld. Man ser en reflektion av en värld man känner igen eller upptäcker en annan, en okänd värld, en värld att dras in i, gå vilse i och komma ut ur.

    Tekniken påminner väldigt mycket om mosaik, där man bygger en bild med hjälp av små bitar. Men i det här fallet är det inte någon bild som jag gestaltar, utan en yta som ger möjlighet för många olika bilder att möta den skimrande formen. Formen på objekten är lekfulla, som hålet som man vill kika in genom, som väcker en nyfikenhet som påminner om att kika in i ett nyckelhål.

    Ayeneh Kari kallas konsten att dekorera med spegelglas i små bitar. Tekniken skapades i Iran för ca 300 år sedan. Interiörerna i vackra palats, heliga gravar och moskéer är ofta dekorerade med den här tekniken.

    Foto föreställande konstnären Mandana Moghaddam. Foto: Angelica Olsson

    Under de senaste åren har du arbetat med många konstnärliga gestaltningar i offentliga miljöer. Hur har det påverkat din konstnärliga process? Tänker du på de som kommer att möta verket?
    Ja, självklart tänker jag alltid på hur verket ska upplevas och hur det kommuniceras. Speciellt för permanenta verk på offentliga platser är det viktig att utgå ifrån de specifika omständigheter där verket ska visas. Det kan handla om att verket ska hålla oavsett väderförhållanden eller andra omständigheter.

    Vilka är drivkrafterna i ditt skapande? Vilka teman och influenser har varit tongivande?
    Genom mitt arbete försöker jag att förstå livet, för att inte glömma. Det är ett sätt för mig att kommunicera och genom mina egna upplevelser och erfarenheter kunna ställa frågor. Mina verk utgår ofta från teman som kommunikation, utanförskap och genus.

    Foto föreställande konstnären Mandana Moghaddam. Foto: Angelica Olsson

    Vad arbetar du med just nu?
    Jag är just nu aktuell med videoverket The Silence, som premiärvisades på Göteborgs Internationella Filmfestival och som parallellt också visas som en installation på Konstnärshuset i Stockholm. Utöver det, arbetar jag med två nya videoverk och skissar på en större utställning med verk ur serien Underlandet.

    Konstnärens hemsida

    Foto: Angelica Olsson
  2. Tillkomsten av ”Kopparmärra” – Karl den IXs ryttarstaty

    Onsdagen den 7 september 1904 invigdes Karl den IXs ryttarstaty av den då 75-årige kung Oscar II.

    Kungsportsplatsen var fylld av folk och tak och fönster i de kringliggande husen var fyllda av människor som ville få en bra utsiktsplats.

    Foto från invigningen av Karl IXs ryttarstaty i Göteborg, 1904

    Foto: Aron Jonasson

    På bilden ovan ser vi ryttarstatyn vid sin första placering, ungefär 10 meter från sin nuvarande plats. Flytten inleddes i december 1935 och den 5 mars 1936 var arbetet klart. Anledningen till flytten var att statyn hindrade trafiken på Östra Hamngatan. En proteststorm mot flytten bedrevs i Handelstidningen och i en motion i stadsfullmäktige försökte flera av dess medlemmar få flytten upphävd, men den röstades till slut igenom med 40 röster mot 15.

    I samband med flytten vändes också statyn i västlig riktning.

    Foto från invigningen av Karl IXs ryttarstaty i Göteborg, 1904

    Foto: Aron Jonasson, "Kung Oscar den II vid invigningen"

    I sitt invigningstal sa kungen: ”Och dock bör det aldrig förgätas, att Karl den nionde med klokhet, kraft och ihärdighet, om och stundom enligt vår samtids begrepp med öfverdrifvet hård hand, värnade om fadrens och förberedde sonens värk.

    Lite kul att i kungens tal läsa den inlindade kritik mot Karl IX (1550-1611) som av flera ansågs varit ”en tyrann och våldsverkare”. Bland annat skrev författaren Ingvar Andersson i sin ”Sveriges historia” från 1943; ”..en monark, vars hänsynslösa och effektiva agitation utmärktes av en blandning av bitskt människoförakt och fördomsfritt människobegagnade”. Ingen smickrande beskrivning precis.

    Bakgrund

    Ett initiativ från överstelöjtnanten Albert Jacobsson, runt sekelskiftet 1800-1900, som ansåg att Karl den IX var värd stå staty i staden som han grundat. Jacobsson började med att resa till Stockholm där han tog kontakt med professor John Börjeson vid Konstakademin som lovade att utföra en skiss för detta eventuella uppdrag. Den ursprungliga tanken var att Börjeson skulle utföra en enklare och mindre så kallad ”fotstaty” av Karl IX iförd sin personliga rustning (som för övrigt utförts av den italienske skulptören och gravören Benevenuto Cellini).

    Efter en tid skrev dock Börjeson till Jacobsson och frågade om han inte även kunde få skissa på en ryttarstaty, vilket Jacobsson tyckte var en bra idé.
    Bägge skissförslagen ställdes ut och visades på Valands konstskola. Dock var det en väsentlig skillnad i kostnaden för de två förslagen. ”Fotstatyn” beräknades till att kosta 4 500:-, medan kostnaden för ryttarstatyn var beräknad till 100 000:-.

    Skissförslag av John Börjeson

    Skissförslagen från John Börjeson till ryttarstaty och fotstaty.

    Albert Jacobsson med flera tyckte när man sett skisserna att ryttarstatyn bättre stämde överens med den gängse bilden av Karl den IX och ville därför försöka förverkliga den bra mycket dyrare idén. Många var skeptiska till att Jacobsson skulle lyckas få ihop en såpass stor summa pengar, men han tilläts starta en insamling. Efter tre månader hade Jacobsson lyckats få ihop 72 000:-. Hösten år 1900 reste Jacobsson till Börjeson i Stockholm som lovade utföra statyn för 75 000:-, varvid Jacobsson beställde arbetet. I december 1903 kunde Jacobsson skapa en budget för hela projektet där slutsumman uppgick till 107 500:-. Piedestalen utformades enligt önskemål från konstnären av professorn vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, Isak Gustaf Clason.

    Som syns i skissen av ryttarstatyn ovan tillkom bland annat en hjälm och en mer rustningslik klädsel i den färdiga statyn. Dessutom förändrades proportionerna så att kungen till häst blev mycket större i förhållande till postamentet.

    Arkivbild, äldre foto föreställande konstnären John Börjeson i sin ateljé i Stockholm. Foto från Stockholms stadsmuseum.

    Arkivbild, foto föreställande konstnären John Börjeson i sin ateljé i Stockholm. Foto från Stockholms stadsmuseum.
    
    Källa: "Kopparmärra", Maja Kjellin, särtryck ur Göteborgs Historiska Museum, årstryck, 1963